Nästa: Presidenten på FaceBook?

CNN och YouTube gör nytt: tillsammans arrangerar de två debatter där frågorna kommer från vanliga dödliga via videon på YouTube. Den första debatten, demokraternas, hölls 23 juli. Det är meningen att republikanerna får sin tur i september, men hittills har entusiasmen bland kandidaterna varit liten. Wired rapporterar att bara två kandidaterna har meddelat att de ställer upp. De andra kanske hinner ändra sig när de tänker efter lite.

Konceptet av en direktdebatt känns fräscht och spännande; dessutom måste det vara ett effektivt sätt att öka intresset och känslan av delaktighet i de mediefientliga, nätfrälsta, yngre generationerna.

Webben kommer överlag att spela en helt ny roll i presidentvalet, något diskussionerna på nätet redan visar. Om det så är ”bloggar vs. republikaner” eller Fox ”krig” mot (lib)bloggare (om ni inte sett videoklippet redan kan det beskådas här) så kommer andra än journalister att vara med och tänka och tycka. Något speciellt republikanerna ser som ett stort problem. De vill ha seriösa debatter om allvarliga ämnen och inte snacka skräp med vanligt folk. En attityd de kan komma att få betala för om ingen kampanjledare snart skakar vett i dem.

En som totalt missat poängen, i Washington Post:

In an interview Wednesday with the Manchester (N.H.) Union Leader, Romney said he’s not a fan of the CNN/YouTube format. Referring to the video of a snowman asking the Democratic candidates about global warming, Romney quipped, ”I think the presidency ought to be held at a higher level than having to answer questions from a snowman.”

Ett exempel på demokraternas debatt kan ni se i klippet där Obama, Clinton och Edwards diskuterar ras och kön. Flera klipp hittar ni här.

Het eller get: företagen att prata om

Japanska iA har trixat ihop en ny trendkarta över de företag och sajter som har lyckats på nätet. Plus för väderleksprognosen för sajterna. Är du bekant med Tokyos tunnelbanenät kan du roa dig med insideskämten.

Är du bjuden?

Jag kommer ihåg när jag satt och dreglade efter ett gmail-konto för att jag var så ocool att jag inte kände någon med inbjudningar. Inviteshare (tack, Jack Hansen) är en sajt för andra som är lika ocoola som jag: här kan man tigga till sig inbjudningar till nya spännande Web 2.0 sajter som håller på med sin beta testing. Ger en bra koll på vad som är hett just nu. Downloadsquad piggybackar lite och erbjuder inbjudningar via sin sajt. Också en idé.

En stängd beta fas måste förresten vara ett tufft sätt att skapa hype i nördvärlden (Seth Godins ”otaku”). Alla vill vara med och prova och det innan fan och hans moster släpps in. Samtidigt får företaget fortsätta att fila på sin älskling med feedback från erfarna surfare som inte ställer dumma frågor och går i taket när det kraschar (beta, ju).

Mina nya favoriter: Fairtilizer och Yumondo. Väntar med spänning på mera inbjudningar.

small is the new big

Jag gillar Seth Godin. Han skriver smart, skarpt och snärtigt om ”den nya marknaden”, eller vad man nu vill kalla världen vi lever i. Han skriver inte ner till sina läsare utan uppmuntrar oss att tänka, göra och förverkliga. Det är fräscht, jag blir inspirerad. Känner igen mig (”Teven är död!”) och får lite upprättelse för all skitservice jag råkat ut för, då han skriver om de små och snabba som ruschar förbi de stora, tunga.

Det bästa med Godin är dock hans optimism: konsumenterna har makt. Och nu när marknaden blir allt rörligare och konsumenterna kan nå produkter utanför sin näromgivning innebär det en väldigt annan sorts konkurrens för företagen. Men det visste ni redan. Jag, som konsument, blir överlycklig – tänds av lite av Godins entusiasm och hopp: snart kanske vi slipper all usel service! Alla dåliga produkter som faller sönder i händerna på en! All sur personal som behandlar en som en spottloska!

Rösta med fötterna. Om det så är för att du motsätter dig företagets utnyttjande av barnarbete eller den långa kötiden till kundservicen. Blir du dåligt behandlad på en restaurang, i en butik, av en leverantör: ta dina pengar och din uppmärksamhet annanstans. Det finns hur många som helst andra som är beredda att ge dig just den service och sakkunskap du vill ha.

Förut innebar det ingen märkbar fara för ett företag att en konsument sökte sig bort. Informationen på marknaden om företagets produkter och service styrdes av hur mycket pengar företaget pumpade ner på megafon-reklam. Nu blir konsumenten sur, skriver ett blogginlägg, gör en video på YouTube och vips är det inte bara en konsument som röstar med fötterna utan en hel drös.

Det mest spännande med det hela är dock inte frågan ”vad gör de fel?” utan ”vad kunde jag göra bättre?”

Internet idag. Vad händer imorgon?

Ni vill ha lillfingret? Här, ta hela rasket.

Den på falska grunder terroriststämplade Prof. Hasan Elahi har skridit till spännande åtgärder för att hålla sig utanför Guantanamo. På sin website dokumenterar han var han befinner sig, vad han köper, äter och gör flera gånger per dag.

The government monitors your movements, but it gets things wrong. You can monitor yourself much more accurately. Plus, no ambitious agent is going to score a big intelligence triumph by snooping into your movements when there’s a Web page broadcasting the Big Mac you ate four minutes ago in Boise, Idaho. ”It’s economics,” he says. ”I flood the market.”

En nyskapande take på det här med att storebror lär ska se och höra allt. Genom att själv och frivilligt göra allting tillgängligt i ett jordskred av information skyddar han sig från myndigheters misstag och garanterar att det finns någon annan än CIA som ser honom.

Läs hela artikeln i Wired.